Vakthunden: Mötet och höjd beredskap!

resursaggression

 

Idag träffade jag en bekant med sin hund. Hunden känner jag sedan tidigare, men jag är alltid otroligt otroligt noggrann med hur jag beter  mig när jag först hälsar på den, eftersom rasen i sig har mycket vaktinstinkt. Det jag vill när jag kommer in till en sådan hund är att undvika alla missförstånd, dvs jag är extra noga med min mittpunkt i kroppen och väger lite på ena höften, lätt bakåtlutad, tittar absolut inte hunden i ögonen – det har jag nog aldrig gjort med den här hunden en enda gång sedan första gången jag träffade henne, gestikulerar inte särskilt mycket och kommer absolut inte över huvudet på henne med händerna och framför allt efter att hunden kommit fram till mig så smyger jag ner på huk och gör mig rätt liten så att hunden får chans att nosa och hälsa på mig nere på sin nivå relativt snabbt från det att hunden ser mig. Jag pratar alltid med mjuk röst och blir varken översvallande glad eller neutral – jag försöker hålla nivån någonstans mitt emellan.

Det intressanta i den här händelsen idag var att först kommer jag lite spontant och hälsar på mitt i kaoset som råder för hunden – något hade gått sönder och hantverkarna var på nedervåningen och fixade med prylen – vilket gör en avlad vakthund något stirrig redan innan jag helt plötsligt dyker upp.  Det som händer här näst är som en bisarr film som jag absolut hade önskat att få filma. Det svåra i det här läget är att vara Denise, privatperson som bara svängde förbi en kort sekund, att hinna känna av om ägaren skulle vilja att jag la mig i som hundens tränare och hundens vän, och därefter känna av om den bekanta som dök upp som tredje part i bilden skulle uppskatta att jag blev Denise Hundkonsult och domderade och befallde för hundens bästa. Jag avgjorde lite snabbt att den tredje parten kanske inte skulle uppskatta att jag la mig i. Istället iakttog jag skådespelet och tänkte: ”Så jäkla rätt svarat hund. Perfekt. Kunde inte gjort det bättre själv.”

I mitt yrke läser jag människor otroligt snabbt. Jag brukar titta på vänner och bekanta men också på kundernas kroppsspråk för att se lite vad triggern är till ett visst beteende från hunden men också om hundägaren är bekväm med situationen, eller om min vän/bekant är bekväm med min hund, och således var inte fallet den här gången idag:

Kvinnan som kommer in, hinner jag läsa långt innan hon ens sett hunden. Hon rör sig lite ryckigare och stelare för varje steg hon tar mot rummet där hunden har paus från hantverkarna. Jag ser på hennes kroppsspråk att hon inte riktigt är bekväm. Hunden kommer ut och agerar på ett normalt sätt – det är en ras vars skeptism är avlad på vilket ägaren är mycket väl medveten om. Jag ser från mitt hörn att hunden är osäker på vem matte släppt in i huset och håller en låg tyngdpunkt lite lutad bakåt vilket sänder signalen att hon är lite osäker. Hunden är så makalöst tydlig i kroppspråket att jag i mitt stilla sinne tänker att det är förbaskat att jag inte har hårddiskutrymme kvar på iPhonen att filma spektaklet med. Jag ser också att främlingen har blivit lärd att man inte tittar en hund i ögonen, men hela tiden sträcker hon ut trevande händer mot hunden ovanifrån, vilket förstärker hundens obehag i situationen. Vidare så försöker främlingen helt korrekt att göra sig liten, dvs sätta sig på knä, efter att ägaren till hunden givit en godbit till främlingen att ge hunden – ägaren vet hur man ska hantera situationen: Man försöker i det här läget vända hundens känsla med mat. Precis när allt ska skrida till verket och främlingen är på väg ner, tappar hon balansen framför hunden och gör en ryckig rörelse med kroppen, precis när hunden är så nära att ta godbiten från främlingens hand , varpå hunden ryggar tillbaka och tänker ”vafan är det här för nått morsan släppt in?! Bäst att höja skyddet mot min flock till 2.0 versionen med ställande skall till inkräktaren försvinner och flocken är räddad” Främlingen har nu återfått balansen men jag ser på henne att hon inte känner behaglighet i situationen och börjar prata med lite dovare röst mot hunden, som man gör som människa i en situation man inte riktigt har kontroll över. Hunden springer mellan mig och ägaren gång på gång samtidigt som att hon sänker kroppen när hon riktar energin mot främlingen. När hunden är nästan framme vid främlingen för att ta godiset, främlingen sitter på knä på golvet, så sträcker främlingen med en snabb gest fram handen över huvudet på hunden för att klappa hunden. Beröring för oss människor är en sak, men att beröra en hund som är upprörd är inte alltid okej, speciellt inte i en för hunden hotande signal över huvudet. Hunden ryggar 2 meter, skäller intensivt och börjar cirkulera runt främlingen som nu reser sig upp. Främlingen har tröttnat på hunden. Vid det här laget så har hunden tappat all krontroll av situationen och mötet kommer inte vara uppbyggligt längre och frågan är om relationen kommer räta upp sig under tiden främlingen är hemma hos hunden. Hunden hanterar situationen korrekt trots skeptismen – den håller sig på behörigt avstånd och markerar med skall. Här någonstans börjar jag röra på mig ut från huset.

Hur situationen hade kunnat lösts om jag blandat mig i främlingens och hundens konflikt? Jag hade kort och koncist beordrat främlingen att sitta på rumpan på golvet med ryggen vänd mot hunden. Att sitta på rumpan gör att du får en tryggad tyngdpunkt i kroppen kontra om du sitter på huk. Sedan hade jag tagit fram det godaste godiset jag hittat och strösslat bakom ryggen på främlingen och matat hunden själv. Därefter hade jag bett främlingen titta åt andra håller och hållit en näve godis i en hand utsträckt mot hunden och jag hade suttit bredvid främlingen och matat från min hand för att ytterligare vända känslan för hunden, därefter hade främlingen fått vrida sig mot hunden och blundat och matat, sedan tittat snett ovanför hunden och matat från handen, därefter med blicken riktad mot hunden, och därefter stående. Sedan hade mitt möte dom emellan pausat med order till främlingen att inte ta någon notis om hunden alls, inte klappa, inte hälsa, inte ens om hunden kom i närheten. Och absolut inga hastiga rörelser.

En mycket intressant morgon med en vakthund in action och faktiskt, oss emellan, lite skönt att få ett erkännande från en hund som är avlad på skärpa – jag har aldrig sett den tendensen hos hunden vilket styrker att jag har rätt tyngdpunkt, agerar rätt och läst av varje enskild situation rätt.