Idag har jag kikat förbi Vallentuna och Okvista för att inspektera hur det blev med väggen som flyttades för att få lite mer träningsyta i hallen. Det vart verkligen toppen och köket känns fortfarande rymligt och bra! Jag kan tycka det är så himla svårt att visuellt föreställa sig hur det skulle se ut, i alla fall när hyresvärden och jag pratade om att flytta väggen, resultatet blev bättre än i mitt egna huvud i alla fall! Båtsnickarna är verkligen fantastiska och lyhörda för mina önskemål och det känns jätteskönt att känna att ordet och önskan är fri och jag är grymt avundsjuk på att det liksom går på ett litet ögonblick så är grovjobbet klart! Varför kan inte jag besitta den kunskapen för?! (Fast det är klart – de kan nog inte få fram en bra specialsökshund som jag kan..!) Förutom det så känner jag mig otroligt välkommen och väl mött!
Det börjar ta form, än är det jättemycket kvar att göra – det är ju en aningens mer att möblera än i den gamla lokalen som bara var ett rum, här ska jag dels försöka få till något schysst porslin till köket och er fikasugna, ett bord, stolar, måla väggar, fixa någon form av sköna stolar och bord till samtalsrummet/massagerummet, måla om där, måla träningshallen och flytta alla mina grejer från Norrviken innan det är dags för kick off den 31/8. Det är ju inte direkt så att jag sover bra på natten för närvarande, jag möblerar och föreställer mig hur jag skulle vilja ha allt! Det ger enorm energi, precis som vädret!
När man startar upp i ett verksamhetsområde är det ett riktigt hundgöra. Ibland förstår inte folk hur mycket det är att nätverka om både mun-mot-mun men också i den virtuella världen. Jag gjorde det för 1,5 år sedan i Norrviken och har gjort sedan dess – slitet gav resultat och var väl värt det! Otaliga timmar, jag tror jag gått hela Sollentuna runt, där du inte får betalt men kontentan av det slitet med att lappa, lappa, lappa lite till och lappa igen, har gjort susen och jag har mött hur många härliga människor med deras fyrbenta vänner som helst! Nu börjar jag som sagt var om igen men jag tänker att jag har någon form av bas att stå på, till skillnad från när jag inte alls hade någon lokal. Om inte annat har jag erfarenheten nu. Idag blev det 6 timmar till fots mellan klockan 8:00-14:00, nåja, jag inspekterade lokalen och klämde en lunch med grabbarna också, men det känns lite i benen och jag hoppas att det känns i kalendern i höst!
Jag stod och tänkte på det imorse – att jag är väldigt tacksam över allt vad Norrviken givit mig, erfarenhetsmässigt men också kunskapsmässigt och att jag den här gången inte alls är osäker på hur jag ska göra det här. Jag vet exakt hur jag ska göra det och vad som krävs för att nå dit och längre ändå. Planen i mitt huvud är klar nu – jag har dessutom nischat mig inom ett magiskt område, specialsöket! Det är skönt! Vi fungerar lite som våra hundar, synnerligen när vi tränar in nya saker med hundarna. I början, innan det står klart för hunden vad det är vi vill ha för beteende för att belöningen ska dimpa ner i munnen på hunden så finns där en osäkerhet och en högre stressnivå som kan vara både positiv och negativ i kroppen på hunden (förhoppningsvis gör jag träningen så rolig att stressnivån blir positiv för din hund) och sen när den fått belöning på belöning så börjar självsäkerheten åter ta form hos hunden vilket gör att träningen blir enklare och roligare. Hunden förstår att ett visst beteende lönar sig, kontra ett annat beteende. Lite så funkar det här också. Jag tittar på lokalen, pärlan med stort P och tänker belöning. Jag vet i dagsläget mer än vad jag visste för 1,5 år sedan då jag ställde mig frågan ”Hur når jag dit?” så den negativa stressen är knappast märkbar, även om det självklart är lite mycket att tänka på och göra i dagsläget. Den här gången är det lite nervöst såklart, men också ruskigt kul och jag kan understryka att jag i dagsläget njuter i fulla drag!
/Denise Hundkonsult