Alla inlägg av Denise

2 platser kvar till K9 Nose work!

Du missar väl inte världens roligaste kurs i nyaste hundsporten från USA?

Jag blev diplomerad K9 Nose work instructor hos Eric Burchell och Marie Fogelquist i slutet av april och är helt såld som instruktör på sporten med stort S! K9 Nose work är specialsök, där man söker efter totalt 3 olika doftämnen i fyra olika element – Fordon, utomhus, inomhus och behållare.

Sporten lämpar sig för precis alla hundar, oavsett ras och ålder. Personligen har jag fastnat för sporten för att den sker helt i positiv anda, du får till och med belöna inne på tävlingsplanen med godis eller leksak, hundarna blir lugna och harmoniska efter sökträningen och det stärker banden mellan dig som ägare och din hund. För hundar med lite sämre självkänsla är det en riktig självförtroendehöjare dessutom och för slyngeln är det en energikanalisering av bra kaliber!

Varmt välkommen, klicka här för att läsa kursbeskrivningen och anmäla dig!

Gräset är alltid grönare hos någon annan..

10570394_10152578424220842_5483730601512178911_n

 

Igår hängde Misty och jag vid en badklippa hela dagen i det fina vädret. Min hund kan aldrig få nog av att bada. Och man ska kasta flytleksaken om och om igen tills axeln blir utsliten ungefär. Begreppet tennisarmbåge är en bagatell i jämförelse med flytleksaksaxeln gott folk! (bara extra information alltså) När vi är ute med våran båt Greta brukar hon få rolls roycen av alla flytleksaker, som egentligen inte alls är en leksak men som är perfekt – fender på snöre. Fender är, för er som inte är båtfolk, en slags kudde du hänger på sidan av båten för att undvika nötning när du lägger till vid hamnar eller bredvid en båtkompis, en liten krockkudde kan man kalla det helt enkelt! Fendern sätter jag på ett rep och hivar i vattnet, hunden får jobba som en galning för att knuffa i land denna, eftersom den är så stor så går det inte att bita runt den på samma sätt som flytleksaken och oftast så vill fendern inte åt samma håll som hunden så man får som bonus extra motion i form av simning i cirklar!

Hur som haver, på badklippan träffade vi Hjördis, en fyrkantig, charmig Fransk bulldog. Hjördis tyckte inte om att bada men solade gärna på klippan. Den temporära flocken som samlades denna dag på klippan var dynamisk och socialt flöt det på jättebra. Hjördis hade sin matte och husse, ett äldre par i 70-års åldern med sig, och bekanta till Hjördis matte och husse, och vi hade verkligen kanontrevligt hela förmiddagen och eftermiddagen!

Hjördis hade sin flytleksak med sig, en donut på snöre som matte upprepade gånger kastade i vattnet. Hjördis tog tag i snöret och halade in den från land, något hon lärt sig med åren sa matte. Misty var helt i sin egna värd med sin flytleksak, men Hjördis ville också efter den.

– De är verkligen som småbarn i sandlådan, sa jag till Hjördis matte och husse.

Hjördis var helt uppslukad av Mistys leksak och kunde inte släppa den med blicken, trots att hon hade en egen att leka med som flöt lika bra. Resourse holding power mina vänner!

Resourse holding power är ett extremt vanligt fenomen i hundvärlden och har någon slags flytande hierarki av egen art inom sig. Det är mycket intressant för min del, som beteendevetare och hundkännare, att studera detta. Ta till exempel detta med att om du har en pinne i handen och kastar denna till hunden och hunden springer efter den för att ta den, triumferande över sitt byte och du väljer att inte gå fram och ta pinnen utan att plocka upp en egen, då lovar jag dig att den skatten hunden har kommer att vara död för hunden inom loppet utav 0,3 sekunder.

I det vilda behövs den här instinkten om man ska kunna klara sig som hund i en vild flock. I ett samhälle där hunden är domesticerad och inte behöver jaga efter mat och kanske lever som den enda individen i just din flock på fyra ben och med en svans, så behövs knappast det där beteendet. Utloppet för resourse holding power tar då form (för någonstans behöver det faktiskt få ta sitt utlopp) i leken. Olika raser har olika resurstänk. Min hund har jag till exempel aldrig sett vakta vilket är ett mysterium för min del eftersom hon ändå bott på gatan och fått slåss för en överlevnad. Att hon inte vaktar maten, sitt hem eller sina leksaker är verkligen en gåta.  Andra hundar vars raser inte alls är avlade på vakt kanske vaktar för att man inte varit noggrann med byteshandeln från början eller hamnat i en situation där hunden provat det nedärvda beteendet och insett att det lönat sig eftersom du förmodligen ryggade tillbaka rent instinktivt – vilket jag också understryker att du ska göra om hunden försatts i en sådan position att den gör skenutfall eller morrar. (hamnar man i en sådan situation gäller det att träna upp tillit med byteshandel!) Sen finns det dom raser som i aveln är avlade för att vara bra vakthundar och dom får man ju naturligtvis vara extra noggrann med att träna!

Om man stött på resourse holding power hos sin hund, eller resursaggression, är svaret inte att man ska stjäla maten från hunden upprepade gånger för att ”vinna” över hunden, nej tvärt om, det finns ingen anledning att man som hundägare ska ”kunna” ta maten från hunden. Vilket syfte tjänar det till? Du äter ju ändå inte torrfoder – eller har jag missat ett bra middagskäk?

Nä, det finns särskilda situationer då du måste ta saker från hunden, till exempel om hunden fått tag i en majskolv ute eller medicinbruken hemma, och om du behöver ta saker från din hund annars, leksaker eller pinnar, så var noggrann med att tänka på att det du har i din hand är så mycket mer värdefullt än vad hunden har i sin mun, och erbjuder du hunden det du har i handen så släpper den taget om vad som den ansåg för en sekund sedan var en skatt.

Jag älskar verkligen liknelsen ”barn i sandlådan” för det är precis vad hundlivet är när det gäller resourse holding power – ”jag har en röd hink men din blåa är mycket finare så därför tänker jag försöka ta den, för att jag blir avundsjuk på din hink och för att det är orättvist att du har den när jag vill ha den också. ” (Varför inte bara samsas om sakerna?)

Märklig spridning!

image

Jag och Misty har precis avslutat ett träningspass i K9 Nose work. Det vart rätt kort pass med två gömmor inomhus, 2 gömmor utomhus och så de där förbaskade behållarna som det känns som att vi kört fast med ordentligt för närvarande. Inomhus körde jag idag en ny variant – tops i sugrörsbehållare, slutna toppar med hjälp av tejp och så pickade jag ett minimalt hål på tejpen och stoppade behållaren mellan soffkuddarna – detta minimerar ju smittan.  Funkade riktigt bra!

Behållarsöket har vi kört fast vid och behöver lägga ner mestadels av krutet på – Misty faller gärna ut i något slags ”jaha, är det free shaping med sugrör och ballong, men då ska jag prova min favorit – kasta upp dom i luften och fånga” när vi kört för länge. Första söket ser schysst ut, andra kommer tendensen på och tredje blir katastrof. Så nu tänker jag såhär: jag får helt enkelt klicka in nosaktiviteten på behållarna precis som med smellern, sen får jag arbeta med få behållare, höjd så de inte ligger på golvet och blir enkla att apportera, och förhoppningsvis kan vi få till det efter det.

På bilden syns den gömman på bil som jag undrar lite över. Vi hade knappt vind alls så den kan inte ha stört, men det tog henne tre felmarkeringar ikväll innan hon markerade rätt – hon har minst problem med att ringa doft på bil annars och jag har knappt sett henne felmarkera någon gång! Jag förstår inte riktigt.. Är det kanske det fenomenet att gömman sitter så långt in i huven så spridningen blir in till motorn och kommer ut någon annanstans?

Märkligt!

Glöm inte bort känslan..

20110711194
Känsla och bästa vän.

Jag har stött på det mesta i den här branschen. Hört det mesta. Jag har insett att det finns sätt att hålla hund på som jag tar avstånd ifrån, jag har hundägare jag tränar som är en dröm att arbeta med. Varje enskilt tillfälle är unikt. Oavsett vad det är jag ställs inför i mitt yrke som hundtränare så tänker jag ”glöm inte bort känslan i träningen.” Oavsett vad det är jag tränar med dig eller för min och Mistys egna del, så tänker jag att känslan är bland det viktigaste du kan ha som en förare till din hund – hur ska du annars kunna förmedla vart du vill komma någonstans med hunden. Känslorna och relationen är något jag tittar enormt mycket på. Jag klurar alltid på alla ekipage, inklusive mig själv, över vilken relation du och din hund har. Med hjälp av relationen hittar jag nycklar att låsa upp lås med, och dessutom bygger jag dig på ett positivt sätt.

Jag har alltid upplevt hundbranschen, från det företaget jag gått utbildningar på, att hunden verkligen står i centrum. Visionen är tydlig och jag trivs verkligen med den. Men sen har jag också stött på folk som arbetat professionellt med hund som ett yrkesredskap som menar på att man inte kan ha känslor till hunden man tränar upp. Det är omöjligt. Personligen blir jag lite tvär och sur när jag hör den sortens påstående. Visst kan jag sträcka mig till att jag med min ansiktsmimik inte kan påvisa för hunden att den gör fel och ge den fel sorts bekräftelse när jag tränar specialsök och hunden gör något tokigt som roar mig och lockar fram ett leende hos mig. Jag kan inte ha ett ansikte som frågar hunden uttryckligen om det var rätt markerat. Det är jag helt och fullt med på. Inte heller kan jag vägleda hunden i söket med min kropp. Jag ska helst undvika all form av kontakt på andra sidan snöret för att hunden ska kunna göra sitt jobb jag axlat den så enkelt som möjligt. Står jag för nära, går jag tätt inpå hunden finns risken att hunden tänker ”gör det själv för du är i min kroppszon och du hämmar mig!” spänner jag kopplet så blir det obekvämt för hunden osv. Men relation, relation och belöning och känslan tror jag är viktig, oavsett hur du tränar upp din hund, oavsett på vad du tränar med din hund. Professionellt eller amatörmässigt, för skojs skull eller blodigt allvar.

Så, jag kommer envist styra åt mitt håll, så får herren som sagt att man inte kan ha en relation till djuret man tränar, styra åt motsatta. Jag är säker på att jag en dag står där med en sjuhelskottas bra jycke som jag använder i tjänsten på riktigt, och den ska vara byggd på att min känsla är ”Åh vad häftig du är, är du bäst eller?! Du hittade gömman!! Gud vad jag är imponerad! Det där hade jag ALDRIG klarat av med min lilla näsa!”

På språng! Äntligen!

Min dag har varit lite persig! Imorse träffade jag Nelson med matte och husse. Nelson är en liten vallare – otroligt charmig med mycket energi! Efter träningen med Nelson var det bara att kuta till tåget in till Stockholm för att svida om från fjällräven till finklänningen och kasta sig iväg till tåget mot Västerås och Kolbäck för att träffa Irene. Misty fick stanna hemma hos mina föräldrar idag, imorn väntar styrelsemötet i K9 Nose work, där jag sitter med, och något säger mig att det kommer bli en våldsamt lång förhandling om både det ena och det andra – då har hunden roligare hos mina föräldrar tror jag!

Irene och jag träffades på Hundens Hus 2009 då vi gick en vidareutbildning som hette Spel och lekar, sen träffades vi igen på Kantarellsöksinstruktörsutbildningen 2010 och jag tycker Irene är en sån himla fantastisk och varm människa så hälften kunde vara nog! Det är så himla tråkigt att vissa människor man verkligen tycker om bor så långt bort bara.. Idag driver hon företaget Irene Wickman Assistanshundar som finns på Facebook och hon utbildar assistanshundar men har också vanliga kurser och i sommar ställer hon till med ett barnläger för barn med hund som jag passar på att puffa lite för den 25-27 juli där barnen är mellan 8-15 år. Kursen går på Irenes hundcenter i Kolbäck där jag i höst kommer att göra ett konsultuppdrag som inhyrd K9 Nose work instructor.

Jag ser verkligen fram emot att mellanlanda hos Irene innan det bär av till Borlänge imorgon och längtar verkligen efter att få stifta bekantskap med min första fyrfota vän som är utbildad assistanshund och till salu för den som behöver en servicehund – nämligen lilla svarta jaktlabben Libby! Idag ska vi passa på att gå på ICA med Libby när jag anlänt och handla, jodå, du läste rätt, eftersom Libby är servicehund får Libby följa med in och träna på att jobba i affären med sin brukare vilket ska bli enormt kul att få se, sen bär det av för att kika på nya lokalen i Kolbäck där man kan hyra in sig för att träna hund året om och jag ska försöka bilda mig en uppfattning om hur jag ska hålla kursen i K9:an där i höst, och så tänker jag sätta mig i Irenes rullstol hon har där och låta Libby hjälpa mig som en tvättäkta assistanshund! Så kul! (förhoppningsvis har jag en fin liten film på detta efter helgen att posta här!)

 

Att miljöträna.

I eftermiddag laddar jag för lite privatträningar valp och K9 Nose work. Valpen, som är en brun liten pudelkille på nu ca 14 veckor är bara för bedårande söt och livlig som vilken valp som helst och mitt uppdrag är att ge matte och husse lite ”kött på benen” i hundvärlden! 

Det viktigaste som jag ser det personligen när man skaffar valp är att verkligen gå in för att miljöträna valpen. Utan miljöträningen är du rätt rökt – tro mig, när jag tog över Misty, nyinflugen från Irland vid ca 1 års ålder fanns absolut ingen miljöträning alls, inga egna stategier förutom att hantera allt nytt med flyktbeteenden. Mellan 2005-2014 har vi gjort riktiga framsteg och idag hanterar hon det mesta med ro och de gånger hon går upp i stressnivå så är hon ändå rätt mottaglig för mina signaler och för belöningar. Ett exempel på varför jag säger att det är så himla viktigt att miljlöträna en valp, att ta chansen till det, är min egna träning i att åka med t.ex tunnelbanan. Det tog oss 4 år att komma på en tunnelbana och med ro åka ett par hållplatser. Till min hjälp har jag dels haft ADAPTIL (lugnande prepparat med feromoner som dämpar ångest i olika situationer. Feromoner släpper tiken när den diar valparna och det är ett fantastiskt feel good-preparat på den vuxna hunden förutsatt att hunden inte går mot rött ljus – dvs inte är mottaglig för mig eller sin belöning) och en stor skopa envishet, tålamod och lugnande kroppsspråk, och förstärkning i form av  godis och ett mål med resorna i inlärningen – jag har alltid valt att åka till stationer där jag vet att Misty har knutit an något roligt som t.ex. träffat kompisar, spårat, badat osv.  Och tid. Tiden höll jag på att glömma bort. Jag har alltid sett till att jag valt tillfällen då jag verkligen haft flera timmar på mig att gå in för att åka tunnelbana, så om något hände så kunde jag med ro utan att utsöndra någon stress i situationen, trycka på pause-knappen och hantera beteendena just där och då innan jag tryckte på play igen och träningen fortsatte. 

När du får hem din valp, så ta chansen redan efter någon vecka, att börja miljöträna hunden. Ut och åk buss, bil, tåg, båt, cykelkorg, motorcykel – ja det som du vet att hunden kommer eller eventuellt kommer att utsättas för, så blir livet oftast en gnutta enklare än om du inte skulle ha gjort det och ska presentera detta för din lite äldre valp eller unghunden eller den vuxna hunden som hunnit utveckla det som är naturligt beteende i hundvärlden – att titta på nya saker med skeptism och hantera dessa nya saker med en eventuell rädsla. Detta är en överlevnadsstrategi och som en kollega i branchen sa en gång till mig, vilket stämmer: Tror du Misty hade blivit långlivad på gatan där borta om hon valt att fäktas?  (svar: nej absolut inte – men så är också Misty streetsmart)

6 timmar till fots med en visit i nya lokalen!

Fix i den nya lokalen!
Fix i den nya lokalen!

Idag har jag kikat förbi Vallentuna och Okvista för att inspektera hur det blev med väggen som flyttades för att få lite mer träningsyta i hallen. Det vart verkligen toppen och köket känns fortfarande rymligt och bra! Jag kan tycka det är så himla svårt att visuellt föreställa sig hur det skulle se ut, i alla fall när hyresvärden och jag pratade om att flytta väggen, resultatet blev bättre än i mitt egna huvud i alla fall! Båtsnickarna är verkligen fantastiska och lyhörda för mina önskemål och det känns jätteskönt att känna att ordet och önskan är fri och jag är grymt avundsjuk på att det liksom går på ett litet ögonblick så är grovjobbet klart! Varför kan inte jag besitta den kunskapen för?! (Fast det är klart – de kan nog inte få fram en bra specialsökshund som jag kan..!) Förutom det så känner jag mig otroligt välkommen och väl mött!

Det börjar ta form, än är det jättemycket kvar att göra – det är ju en aningens mer att möblera än i den gamla lokalen som bara var ett rum, här ska jag dels försöka få till något schysst porslin till köket och er fikasugna, ett bord, stolar, måla väggar, fixa någon form av sköna stolar och bord till samtalsrummet/massagerummet, måla om där, måla träningshallen och flytta alla mina grejer från Norrviken innan det är dags för kick off den 31/8. Det är ju inte direkt så att jag sover bra på natten för närvarande, jag möblerar och föreställer mig hur jag skulle vilja ha allt! Det ger enorm energi, precis som vädret!

När man startar upp i ett verksamhetsområde  är det ett riktigt hundgöra. Ibland förstår inte folk hur mycket det är att nätverka om både mun-mot-mun men också i den virtuella världen. Jag gjorde det för 1,5 år sedan i Norrviken och har gjort sedan dess – slitet gav resultat och var väl värt det! Otaliga timmar, jag tror jag gått hela Sollentuna runt, där du inte får betalt men kontentan av det slitet med att lappa, lappa, lappa lite till och lappa igen, har gjort susen och jag har mött hur många härliga människor med deras fyrbenta vänner som helst! Nu börjar jag som sagt var om igen men jag tänker att jag har någon form av bas att stå på, till skillnad från när jag inte alls hade någon lokal. Om inte annat har jag erfarenheten nu. Idag blev det 6 timmar till fots mellan klockan 8:00-14:00, nåja, jag inspekterade lokalen och klämde en lunch med grabbarna också, men det känns lite i benen och jag hoppas att det känns i kalendern i höst!

Jag stod och tänkte på det imorse – att jag är väldigt tacksam över allt vad Norrviken givit mig, erfarenhetsmässigt men också kunskapsmässigt och att jag den här gången inte alls är osäker på hur jag ska göra det här.  Jag vet exakt hur jag ska göra det och vad som krävs för att nå dit och längre ändå. Planen i mitt huvud är klar nu – jag har dessutom nischat mig inom ett magiskt område, specialsöket! Det är skönt! Vi fungerar lite som våra hundar, synnerligen när vi tränar in nya saker med hundarna. I början, innan det står klart för hunden vad det är vi vill ha för beteende för att belöningen ska dimpa ner i munnen på hunden så finns där en osäkerhet och en högre stressnivå som kan vara både positiv och negativ i kroppen på hunden (förhoppningsvis gör jag träningen så rolig att stressnivån blir positiv för din hund) och sen när den fått belöning på belöning så börjar självsäkerheten åter ta form hos hunden vilket gör att träningen blir enklare och roligare. Hunden förstår att ett visst beteende lönar sig, kontra ett annat beteende. Lite så funkar det här också. Jag tittar på lokalen, pärlan med stort P och tänker belöning. Jag vet i dagsläget mer än vad jag visste för 1,5 år sedan då jag ställde mig frågan ”Hur når jag dit?” så den negativa stressen är knappast märkbar, även om det självklart är lite mycket att tänka på och göra i dagsläget. Den här gången är det lite nervöst såklart, men också ruskigt kul och jag kan understryka att jag i dagsläget njuter i fulla drag!

/Denise Hundkonsult

Kong – en enkel aktivering!

Idag vill jag slå ett slag för aktivering utav din och min hund! Det finns självklart en uppsjö av olika aktiveringar och aktiveringsnivåer och det behöver inte alltid handla om ren och skär specialsök eller att du meckar med blod och klöv i skogen eller tränar din vardagslydnad eller tävlingslydnad. Det finns ju vardagsaktivering också – hur många utav er gömmer till exempel godis på marken och gör godisträd till er jycke eller spelar Nina Ottossons spel med hunden?

Personligen kombinerar jag ordentligt arbete för min hund, för att hon ska vara nöjd och glad och kanske främst för att hon förr i tiden behövde arbeta för att kunna hantera vallhunds-stressen i henne. Ni vet, vallhundar är en kategori för sig när det gäller arbete och att kräva saker av sin ägare och jag är säker på att du med vallhunden just nu snörper lite på mungipan och nickar instämmande. Min erfarenhet är att hunden blir stressad och lätt faller ut i lite tokiga beteenden (som till exempel att göra utfall mot andra hundar på promenaden ect) om den inte får en uppgift av mig, alltså en form av tyngre aktivering. Jag kan märka på min egna hund, små beteendeförändringar som knappt är märkbara för de personer som inte känner henne väl, om jag till exempel har legat sjuk en vecka och inte orkat ta tag i träningen.  Det är då och alla andra dagar jag drar fram mina Nina Ottossons brädspel och spelar med henne, och vid måltiderna tar jag hjälp av verktyget som syns på bilden ovan.

Kongen.

Kongen är ett fantastiskt redskap för att utfodra hunden med. Misty får alla sina måltider i kong. Jag preparera den samtidigt som jag tränar på sitt stanna kvar eller ligg stanna kvar (där får jag in en enkel träning i vardagslydnaden) och sedan gömmer jag kongarna så hunden måste leta efter maten. Hon tycker det är skitkul. För en hund som Misty som förr i tiden var kräsen på mat och inte tyckte torrfodret var så himla hippt att få, så var det här nyckeln till att vilja börja äta igen! Det blir en grej helt enkelt, en enkel vardagsaktivering som inte kräver någonting av vare sig dig eller mig när vi utfodrar hundarna. Ni som jobbar med specialsök och K9 Nose work hos mig, var noga med att inte använda skicket ni gör i specialsöket när hunden ska iväg och leta mat! Jag använder ordet ”varsågod” eller ”mat” när jag skickar min egna hund – jag vill verkligen ha ett annat ord för att hunden ska veta vad den ska leta efter!

Kongen är också en fantastisk oförstörbar sak att tugga och äta ifrån för den mest brutala hunden som tar sönder sina leksaker på 3 sekund i vanliga fall.

Förutom maten, fodret hunden skall ha varje dag, så kan man frysa kongen lite grann innan servering utav leverpastej, rått kött eller annat, rester från eran middag osv.  Den diskas lätt ur i diskmaskinen också – ett måste helt enkelt för alla hushåll med en eller flera fyrbenta vänner!!

/Denise Hundkonsult

Den 9 åriga deprimerade collie-herren

Min mamma berättade som hastigast om ett TV-program hon hade sett alldeles nydligen om hundens nos. Hon berättade att inslaget handlade om en 9 årig collie-herre som bodde med sin matte. Plötsligt hade hunden blivit deprimerad, eller det verkade som det i alla fall. Han ville inte gå ut på promenader längre och kvinnan tog därför hunden till veterinären för att se om han hade ont. Veterinären tyckte inte att hunden verkade ha ont, så collie-herren fick åka med matte hem igen.

Efter ett tag började hunden buffa på kvinnan med nosen. Varje gång han puttade till henne så var det i bröstet. Beteendet fortskred och hans apati under promenaderna blev värre, han buffade ännu mer på henne.  Till sist beslutade sig kvinnan, klokt nog, att göra en mammografi eftersom hon förstod att hunden försökte säga henne något. Mammografin visade något suspekt men läkarna kunde inte tala om vad det var exakt, så de tog en biopsi och det visade sig vara cancer i bröstet.

Kvinnan fick behandling och återhämtade sig och blev friskförklarad och hunden blev sitt gamla jag igen. Utan hundens varningar upprepade gånger hade solskenshistorian förmodligen slutat i att hunden blivit omplacerad..

Är detta inte otroligt? Våra hundars nosar är kapabla till att spåra och vittra allt möjligt och för mig som diplomerad nosinstruktör och K9 Nose work instructor så är det underligt hur lite vi egentligen använder våra hundars nosar kontra den kunskapen hunden har att memorera och söka reda på särskilda dofter.

/Denise Hundkonsult

Ny hemsida!

Nu har jag och min IT-support Magnus suttit sedan klockan 18:00 och fixat det sista för den nya hemsidan som lanseras ikväll! Jag är fantastiskt nöjd med resultatet måste jag säga! Magnus å andra sidan är nog rätt leds på mig som tjatat och tjatat, ändrat och ändrat, så han är nog mer än glad nu när vi skickar ut det här i cyberspace!

Det blir en spännande höst för Denise Hundkonsult, med massor med nyheter som ännu inte riktigt har släppts, konsultuppdrag i Kolbäck hos Irene på Hundcentret i Kolbäck som inhyrd K9 Nose work instructor och massor med nya kurser att gå för er träningssugna i höst! Jag har även fått en blogg som jag kommer att försöka uppdatera så ofta jag hinner, där du kommer kunna följa mitt arbete med hundarna som tränar för mig och lite annat smått och gott!

Jag hoppas du hänger med på min resa, det känns som att resten av 2014 kommer att bli grymt!

/Denise Hundkonsult